Elaka barn!!

Gårdagen började med tand- och huvudvärk, det tillsammans med alldeles för lite sömn var ingen bra start om man säger så. När jag till slut, framåt lunch, hade samlat mina krafter for jag iväg till HDK för att närvara vid Sara N:s grafikworkshop. Även om jag har arbetat i den grafiska branschen i många år så finner jag ständigt nya roliga tekniker, och här var ännu en. Det ska bli kul att se fortsättningen, dagens arbete resulterade i de två "tryckplåtar" som jag senare ska använda. Bra initiativ Sara!!

Väl hemma, efter lite mat och en stund med god musik var det dags att rasta Klas-Benny i Hundparken. Första dagens besök gick åt till de rutiner som behövdes för att överhuvudtaget få tillträde till denna värld. Och sist men inte minst, läsa igenom och försöka förstå alla dessa regler. Jag kan säga så mycket att när jag var klar med detta så var jag en ganska ensam besökare. Uret hade för länge sedan passerat den tidszon som anses lämplig för besökare i denna community att sova. Väl införstådd av detta faktum tog jag beslutet att försöka ta igen lite av den sömn jag natten innan gått miste om.

Nu var jag här igen, rustad till tänderna med nyvunnen kunskap skulle jag börja min jakt på hundben, hattar och massa karma. Verkligheten skulle dock visa sig betydligt mer komplicerad, och elak, än vad jag kunnat föreställa mig. Eftersom detta är en community så kan jag givetvis kommunicera, och det försökte jag att göra. Med vänlig ton försökte jag få kontakt med jycke efter jycke, jag ville ju bara veta hur man gör. Ganska snart blev jag införstådd med mitt ynkliga värde som nybliven medlem. Detta var en kapitalistisk värld i miniformat där vänskap, underförstått, var det samma som "Vad kan jag lura av dig?" Och Klas-Benny vars tillgångar i detta stadium inskränkte sig till hundskiten under tassarna bemöttes i bästa fall med ett, "Stick" eller "Gå", efter varje vänligt yttrande. Nåväl, efter någon timme hittade jag en vänlig tik som kunde vägleda mig in i profitjakten.

Jag hade en plan också, den gick inte så bra. Min tanke var att jag skulle inleda en kommunikation, utan hennes vetskap, med 10-åriga Linnea. Trots att jag visste vad hennes hund heter och att jag hade benäget bistånd från mamma Mia, via SMS, om vilket rum hon för närvarande befann sig i. Jag, eller Klas-Benny, hade fullt sjå att ta oss ur det rum vi befann oss i. Samtidigt for Linneas hund som en oljad iller mellan boningarna medans SMS:n rasade in, "Nu är hon i Osen", "Nu är hon på Stranden", "Nu är hon vid Visdomsberget" o.s.v, o.s.v.......
Eftersom jag intagit den akningsvärda åldern då hjärtflimmer och ännu hemskare åkommor gör sig påminda, beslutade jag att för tillfället lägga ned projektet.